Jag satte mej vid datorn nu så jag kan skriva av mej lite för just nu är de mycket som snurrar i huvudet..

 

Jag har sådan fruktansvärt dålig motivation till att min träning och viktnedgång. De klart som tusan att jag vill gå ner i vikt men jag vet inte vart jag ska hitta min motivation som jag hade för ett år sen. De känns väldigt jobbigt att bara ens tänka på att träna och vad man stoppar i sig. Jag vill de här så otroligt mycket men jag måste ha nån som sparkar i gång mej igen, jag vill verkligen känna som jag gjorde förra året. Som de är nu så mår jag skit varenda gång jag tar av mej kläderna, jag ser en degmage, bröst som hänger i knävecken, en formlös rumpa och alldeles för stora lår och armar. De känns något bättre när jag har kläder på mej för då kan jag ju gömma mej, men jag har inte mycket kläder som passar och som ser bra ut på mej. Jag vill känna glädje igen vad de gäller kläder, skor, accesoarer och smink. Jag vill bli jag igen. Jag vill att den glädjen jag visar för er andra ska vara äkta och komma innefrån. De känns påklistrat och falskt. Jag skulle inte säga att jag är olycklig eller deprimerad för jag har en underbar, fin familj som jag älskar mest av allt. Men de här med vikten de tynger verkligen ner mej. De hindrar mej från att vara så där superlycklig som jag känner att jag skulle kunna vara.

 

Satt imorses vid frukosten och konstaterade att vi måste ändra våra matvanor. Eller jag måste. Kände att jag ville ha mer en GI frukost, så jag började googla lite och hittade lite intressanta förslag på både frukost, lunch, middag och mellanmål. Jag har provat LCHF men de är svårt tycker jag, GI känns som en snällare variant på LCHF och faktiskt nånting som jag kan följa. De finns ju olika faser i GI och för min del blir de ju att börja på fas 1 dom första veckorna för att komma i gång men sen blir de nog att övergå till fas 2 och sen försöka hålla sig där så länge som möjligt. Börjar jag äta ordentligt och märker att jag tappar vikt på bara maten så kanske man får mer motivation till att träna mer för att tappa ännu mer. Jag vet ju att jag kan, jag gick ju nästan ner 10kg innan jag blev gravid med Ellen. Så viljan och kapaciteten finns ju men om bara den där motivationen och självdiciplinen som jag saknar kommer tillbaka så kanske de börjar hända saker. De jobbigaste är att jag tycker de är så himla roligt att baka och de blir svårt att baka och inte smaka på de man bakar. Kanske får hålla igen med bakningen ett tag tills jag har kommit igång och sen kanske man kan försöka att baka enbart till helgen så man inte fikar var och varannan dag. Nu blir de ju svårt att hålla igen på baket fram till påsk eftersom de är dop då men de jag bakar till dopet kan jag ju inte äta upp själv ;)